Denna vinter har verkligen tvingat mig att sakta ner och stanna upp. Vilket för mig är bland det svåraste då jag alltid kör, fullt ös, helhjärtat i allt jag gör, jag gör inget halvdant och skulle det vara så gör jag hellre det inte alls. Det jag verkligen tvingats lära mig och banka in i mitt huvud är att energy är temporärt. Jag har verkligen fått för mig att energi är oändligt. Att den aldrig tar slut, bara byter skepnad. Vilket den givetvis gör. Men när den byter skepnad för att den brunnit ut. Vad finns då kvar? När kommer den tillbaka? Hur kommer den tillbaka? Det är vad jag utforskar just nu. Nu när man inte kunnat gå ut, har jag verkligen tvingats gå in i mig själv. Vilket jag rekommenderar alla er att göra. Finns inget finare ni kan ge er själva.
