Att hålla sig lugn mellan jobb

Att vara frilansare kanske verkar vara en dans på rosor på sociala medier. Men jag tycker det är viktigt att även dela en realistisk sida av det som ni kanske sällan får se och det är just när det är lugnt. Det har varit så lugnt för mig på sistone om jag jämför med förra året. Jag märker verkligen hur känslig och sårbar man är som egenföretagare och när man jobbar med det man älskar. Min identitet ligger liksom i det jag gör. Det är vad jag är och när det står stilla, är det som att hela jag står stilla. Jag får verkligen en livskris. Jag är van att gå 10000 km/h i allt jag gör. En produktivitets skadad, perfektionist är vad som talar just nu. Är jag verkligen på rätt väg? Är min karriär över nu bara för att det är lugnt? Att separera på jobb och privatliv är verkligen bland det svåraste som egenföretagare, att hela tiden påminna sig om att jag inte ÄR mitt jobb. Samtidigt är det allt jag vill andas, äta, förtära och infinna mig i. Till skillnad från när jag tidigare jobbade med något jag inte brann för, då lämnade jag ju det jobbet vid slutet av dagen och tänkte på annat. Medan nu finns det knappt något annat jag tänker på. Jag är så hungrig för skapande just nu. Solen tittar äntligen fram, vill bara åka runt jorden och plåta massa kampanjer nu nu nu. Ge mig en canvas och låt mig gå loss. Det går ju aldrig att förutspå tiden, vilket är just det läskigaste med att vara frilansare. Men förra året var ju bananas, och tänkte då att detta år skulle gå i samma takt, men istället har det varit så lugnt. Kanske är det meningen? Kanske behöver jag just detta? Utmana mina hjärnspöken som tittar fram när det är lugnt. Bara andas lite, ha en liten konferens med mig själv? Vad vill jag skapa framöver? Jag jobbar mycket med att bara försöka lita på att allt ordnar sig. Ett lugn föder ju idéer till nytt. Jag vet att när jag kom tillbaka från Sverige efter att ha varit utomlands och absolut inte hade ett enda jobb, så ordnade det ju sig tillslut, vilket det alltid gör. Att jag nu bloggar på ELLE, har denna mäktiga plattform att dela mina tankar på, att jag har mitt alldeles egna förstahandskontrakt, att jag ändå jobbar med det jag älskar. Månaderna innan det dock, var man ju inte på topp. Så jag måste bara lita på det. Att det går alltid ner för att sen kunna gå upp. Detta är en fas som man går genom som frilansare och tycker att det är viktigt att jag delar med mig av det med, så att ni inte enbart tror att det är frid och fröjd. Allt tenderar ju att se så enkelt och glamoröst ut, vilket det inte är. Men när det väl är fart och tid och rum försvinner, är det värt varje gång. Det finns ingen friare känsla. Det är bara stunderna där emellan man måste överleva på något vis och hitta ett sätt att hålla sig sane på.