Då jag inte har någon resa att se fram emot nu började jag tänka bakåt på mina favoritresor när jag var liten. Det var när mamma visade mig Tanzania. Där jag även kommer ifrån. Mamma är uppvuxen i Norrland Sverige och pappa i Tanzania. Men då jag är uppvuxen med min mamma har jag ju enbart växt upp med svensk kultur. Men det var inte förrän jag när jag fyllde 15 år fick världens finaste födelsedagspresent och det var att få åka och träffa min andra halva. Min släkt på andra sidan jordklotet som jag bara hört historier om. Resan ger mig fortfarande rysningar. Det var en sån sjukt känslosam resa. Värmen och kärleken vi sköljdes över med var otrolig! Att få träffa släkt från en helt annan kultur som även är en del av mig, att få se vissa drag hos dem som jag nu förstår varför jag har fått. Miljön och gatorna i Tanzania var bara värme. Vart du än går möts du av ett leende, människor som står och spelar musik, dansar. Liv. Vi bodde hos min farbror som visade oss runt i landet, tog oss på safari, local restauranger, visade vart min pappa växte upp. I slutet på vistelsen bjöd han över mina släktingar från hela landet för att fira min och min mammas födelsedag som både är i November. Det blev runt 50 personer haha. 50 personer jag aldrig träffat förut, men som jag delar blod med. Som man ändå kände sig hemma med. Sjukt. Jag delar inte så mycket bilder på ansikten då jag inte hinner fråga alla människor om lov haha. Men här får ni lite miljöbilder. Här firade vi våra födelsedagar och hela släkten kom för att fira. Magiskt. Ja, jag letar fortfarande efter vart mina ögonbryn försvann när jag var 15 år. Min farfar <3 Yes det är vad ni tror det är. Blev så svimfärdig här kommer jag ihåg. Mitt mellannamn Neema, på Swahili. Mammas snygga pose. Hur middagarna brukade se ut! Jag längtar sååå tills jag kan åka tillbaka.
