Det här med höstmörkret | Felicia Masallas blogg

Ja vad hände med att sensommaren bara svängde förbi några dagar för att sen bara dra. How rude. Sensommaren, I want my money back. Att jag inte ens hann använda mina in between season-jackor, det klarar jag knappt att prata om. Nåväl. Sensommaren får kompensera det nästa år.

Med det sagt kan jag lugnt säga att jag är i förnekelse över att det är höst IGEN. Men det lär ni ha förstått. Jag tar ljuset för givet varje år. Så bortskämda vi har varit som har fått ljus allround. För att sen slungas in i ett mörker i ett halvår?! Sverige är ju brutalt. Vi borde hamna högst upp på listan för att vara den mest härdade befolkningen.. med det följer ju även, mest instabila. Men vi har våra anledningar, fullt rimligt. Jag är definitivt en härdad och instabil människa, men det bär jag med stolthet.

Så.. hur var det nu man överlevde höstmörkret? Jag har verkligen glömt det. Därför sprang jag här om dagen till apoteket och köpte mig massor av D vitamin. Det om något kommer jag aldrig ta för givet.

Något jag även glömt är känslan att som kvinna gå hem ensam i mörkret. Alla dessa sommarnätter som aldrig tagit slut. Wow, den friheten. För att nu istället kolla oberäkneliga gånger över axeln. Att behöva gå i slow motion för att mannen framför, ska hålla sig där.

Att fippla upp nycklarna och hålla i dom hårt. Den känslan höll jag på att glömma. Nu är vi vid den tiden av året igen.

Listan är lång på saker mörkret tar med sig. Men jag ska denna höst göra allt jag kan för att hitta något positivt i det. Jag vill verkligen vara en av de som tycker att hösten är så mysig. Som bara längtar efter att burra in sig i höstens alla färger. Nej, det är verkligen inte jag. Men nu ska jag försöka. Nu är jag här i Sverige, en pandemi höst igen, jag är inte i tropikerna som jag trodde. Så jag har ju inget annat val än att hitta de här ljusglimtarna.

Så nu ska jag hälla i mig d vitamin, burra in mig i höstens alla färger och hitta MYSET.

Wish me luck!