Tänk dig att du går in i ett rum. Får jag bara känna? I samma sekund den frågan ställs, om den ens hinner ställas, känner jag flertal fingrar på min skalle. Här har vi då en nyfiken hand som så vilt tar sig friheten att känna på mig. Att förklara känslan med ord är något jag försökt i ett flertal år. Ett djur på zoo? Något exotiskt? En söt liten pudel? Ja den är ju bäst, när lilla bebisrösten slängs på som att jag tillfredställer deras valp/bebissyndrom. Allas erfarenheter och gränser dras vid olika punkter för när detta känns okej eller inte. Jag kan bara utgå från mig själv och att gå in i ett rum. Där någon approachar mig, för att jag tror att den genuint vill lära känna mig, men istället ser jag hur en stor hand som jag inte vet vart den tidigare varit placeras på mitt huvud och dras den genom mitt hår. Hen ville bara känna. Sen var denne tillfredsställd. Hur känns det? Kan du kamma ditt hår? Mitt hår är så rakt och tråkigt jämfört med ditt?! Detta är konsekvenserna som medföljer när man äntligen skapat mod att bära sin krona. Då kan du inte smälta in längre, då är din krona det första som syns i varje rum du kliver in i. Det var en lång tid i mitt liv jag inte orkade hantera det längre. Tack och lov har jag haft mina magiska vänner som backat mig. Det roligaste var när jag stod i en kö och snackade med mina vänner Fanny och Valle varpå en tjej då bestämmer sig för att hoppa in i mitt hår, mitt i vår konversation. De såg på mig att jag inte hade någon energi att hantera det där och då. Så de bestämmer sig för att ge samma medicin tillbaka. Drar fingrarna genom hennes hår. “Wow så lent och rakt” “oj vad skönt hår” “wow så exotiskt”. Samma sekund inser hon då hur obekvämt det var och vad hon då utsatt mig för. Det dåliga samvetet spred sig snabbt på ansiktet. Kort därefter öppnades en konversation och hon förstod till slut. Menar inte att man ska behöva göra samma sak tillbaka, eller att man ska behöva ta tid och energi när man bara vill ha en kul avslappnad kväll med sina vänner för att belysa någon, det ska inte ens behövas för att människor ska respektera ens kropp och inte ta sig friheter. Men det är ganska komiskt att det ibland är det som krävs. Ibland har man energi att skratta åt saken. Vi alla lär oss. Det som är det viktigaste. En annan gång stod jag på Bali och snackade med en vän, också svart, med en sjukt snabb reflex som kom att rädda mig haha. Jag stod bara och kollade på henne medan jag pratade och vips flyger hennes arm mot mitt huvud. Trodde att hon skulle slå till mig, nä då var det en man bakom mig som så smidigt hade tänkt klappa på mitt huvud samtidigt som han gav någon sliskig raggningsreplik. Så sjukt förnedrande. Tack och lov hann hon se handen åka mot mitt huvud i slow motion som en skräckfilm haha varpå hon räddar mig och slår ner den. Systerskapet. Därefter skapades givetvis en dialog med denne man. Till skillnad från tjejen ovan som bad om ursäkt och förstod, hade han inga som helst planer på det. Huvudsaken, mitt hår var räddat. Det är dock utmattande att behöva försvara det naturliga som växer ur sitt huvud. Vissa dagar vill jag bara platta det, rakpermanenta det igen. Att få andas. Inte bli stirrad på. Slippa se en hungrig blick som väntar på att dyka in med händerna. För att få en paus. Inte från mitt hår. Men från alla andra som inte kan hålla fingrarna i styr. Att bara få andas. Bara få vara. Till er som inte har afro Varför är hår inte bara hår för oss? Jag skulle kunna skriva helt inlägg om historia inom svart hår. Men det tar för lång tid så får bli ett annat inlägg. Men hår för oss har aldrig varit bara hår, det har blivit en rasmarkör, där texturen markerar vår klasstillhörighet, vårt värde, vår professionalism. Hår hade bara varit hår för oss, om vi blivit bemötta så med. Istället har det blivit en rasmarkör, till underhållning, pennor åker i vårt hår under skolgången, vårt hår görs till utklädnad på halloween. Det är inte bara hår. För att våga bära vårt hår utsläppt krävs mycket. Då vi vet att om vi bär det, behöver vi vara vakna, aktiva, vi kan inte slappna av och bara vara, vi vet att vi inte blir sedda först för vem vi är, utan genom vårt hår. Vi måste även försvara oss från att slagord, pennor och händer ska träda in. Jag förstår att man kan vara nyfiken på något främmande. Men det är inte så att vi tar våra händer i ert hår. Jag är alltid öppen för en dialog, då jag vill skapa en konversation kring det. Det finns alltid något att lära. Det är självklart skillnad på om en har en myskväll med sina närmsta vänner, klart jag vill ha hårpillning, det är det bästa jag vet efter massage?! ÄLSKAR. Varför? Jo för att det är mina vänner. Det är inte lika avslappnande och mysigt att ha en främling som kommer fram i kön till kassan, på krogen, på ett fik som bestämmer sig för att ge mig en hårmassage mitt på stan haha. Nej tack. Till er som har afro Du har all rätt att rocka in krona. Att bli behandlad med respekt. Att bli tagen på lika stort allvar med den på jobbet, på fritiden, på krogen, överallt. Att känna dig lika professionell med det. Det är en del av dig. Förneka inte den delen. Äg det, rocka det, kamma ut det, gör det större. Var stolt. Ju fler rum vi träder in med våra kronor, desto fler dörrar öppnar vi.